Vi har väl alla våra svagheter och “små” fel. Det värsta för/hos mig är väl “åldersnojan”. Samtidigt är det bekvämt att skylla på, att man ju blir äldre, när något inte lyckas. Det halmstrået griper jag allt som oftast nu för tiden. I lördags morse skulle jag och några vänner ut och rida i gryningen. Vi gick och hämtade hästarna på betet, lade på träns och skulle hoppa upp. Det var då det hände! PERSONLIG KATASTROF! Vad hände? Jag kom inte upp på hästen. Älskar att rida barbacka, gör det så ofta jag har tillfälle! Hur många gånger har jag inte sagt till någon “Men kära du, det är bara…