Silvertrollet var egentligen min farmor. En duktig sierska som litade på sin förmåga. Kan inte minnas någon gång hon tog fel. Säkert visdom från ett långt liv, men också en enorm lyhördhet för andra människor. Hon litade på sin människokännedom, var djupt förankrad inom gammal folktro, med vissa modifikationer. Det får ju inte bli alltför tokigt, man måste ju kunna tro på det, sa hon. För mig var hon SIERSKAN framför alla andra. Lika förtrodd med kristallkulan, tarotkortleken, pendeln och kaffesumpen. Dessutom använde hon mycket örter och ljus för ritualer besvärjelser och affirmationer. Jag behöver bara sluta ögonen och tänka på henne, så känns det som om hon står framför…