Under natten såg jag dem igen – vargarna som alltid försvinner när våren kommer. Med ett välbekant ylande under fullmånen, sa dom att nu är vi tillbaka här igen. Fort har det här året gått. Jag tycker det var alldeles nyss, som jag gick barfota i gräset. Helt nytt här är ett lodjur som stryker omkring, till vovvens stora glädje – han nosar på varje tassavtryck, äntligen något nytt som händer  verkar han vilja säga. Men lodjuret drar sig säkert snart tillbaka till ensligare områden snart. Då är det vi och vargarna. Björnen som funnits här några år, den drog vidare norröver när skog fälldes på senhösten.. I magin sägs…