Minns barndomens Luciafirande som igår. Men med mycket blandade känslor. Visst älskar jag levande ljus, men att få håret “vidbränt” var ingen höjdare – enda barnet och hela familjen tyckte att levande ljus i Luciakronan var allra vackrast. Jag förlorade varje år kampen om att få ha batteridrivna ljus. De vuxna lyckades övertala mig att leka Lucia – med mutor – julgodis och till och med Luciaklapp, present hehe. Oj så illa jag tyckte om det. När jag var yngre, var det alltid tjejen med längst hår och helst blond som blev “Lucia”. Tyckte redan då att det var mycket vackrare med mörk Lucia. Inte ens min far, som alltid…