Vi ska vara stränga mot oss själva, inte ta för mycket plats eller vara andra till besvär. Alltid göra som man borde. Det låter väldigt svenskt. Tro inte att du är något. Ordna in dig i ledet…. Men…Tänk om vi kunde älska våra små fel och acceptera att vi kanske inte är som alla andra. Inte alltid vara så självkritiska. Tänk att våga ta på sig den där tokiga hatten och inte fundera över vad “andra” säger. I stället för att acceptera sig själv som man är, dömer man sig ofta hårdare och mer negativt än man skulle gjort med någon annan. Tänk om vi skulle börja med att försöka…