Sierska

Silvertrollet var egentligen min farmor. En duktig sierska som litade på sin förmåga. Kan inte minnas någon gång hon tog fel. Säkert visdom från ett långt liv, men också en enorm lyhördhet för andra människor. Hon litade på sin människokännedom, var djupt förankrad inom gammal folktro, med vissa modifikationer. Det får ju inte bli alltför tokigt, man måste ju kunna tro på det, sa hon. För mig var hon SIERSKAN framför alla andra. Lika förtrodd med kristallkulan, tarotkortleken, pendeln och kaffesumpen. Dessutom använde hon mycket örter och ljus för ritualer besvärjelser och affirmationer.

Jag behöver bara sluta ögonen och tänka på henne, så känns det som om hon står framför mig. Långt silvergrått hår, antingen i en fläta på ryggen eller uppvirat i en slarvig knut. Ovanligt på den tiden, men för det mesta i vida långbyxor och jumper med rullkrage. Smal, stark och vältränad av “jakten” på vilda örter, bär och svamp. Simmade vår-sommar-höst. Förstod långt senare att hon var en mycket ovanlig kvinna för sin tid. Inte bara för att hon var sierska, utan även som självständig kvinna med orubbat självförtroende. En sierska långt före sin tid.

Det finns speciella tider på dygnet, när hon känns närvarande. Särskilt tidig morgon. En tidig, tidig morgon, bröllopsdagen, när jag gifte mig första gången – stod hon framför mig, rasande – “Du fattar väl att detta inte kommer att hålla. Ni är inte menade för varandra. Det ser jag tydligt”. Jag fräste, lika rasande – “Detta är kärleken, det håller livet ut”. Skilsmässan kom efter sju år. Hennes sista år… är säker på att jag hörde ett “Hehe, vad var det jag sa”. Men det förnekade hon naturligtvis.

Det är en av de händelser som påverkat mig starkast i mitt eget arbete som sierska och medium. Jag försöker alltid att få personen jag pratar med, att själv hitta rätt väg till ett beslut. Oftast vet vi själva innerst inne vad som är det rätta. Vet svaret på frågan vi ställer. Men ibland vill vi inte se och hoppas på ett bättre svar. Eller tänker, det blir nog bättre. Då är det bra att få lite hjälp att hitta tillbaka till rätt väg igen.

Det händer ofta att jag sitter och läser hennes gamla anteckningar. Hon var en mycket omsorgsfull sierska. Hade uppskrifter av alla samtal och vilka råd hon givit. Samtidigt är allt anonymt, så ingen annan än hon skulle kunnat ha veta vem som dolde sig bakom anteckningen. Hon tyckte att alla som vände sig till henne skulle kunna prata om allt och känna sig trygga. Rätt.

Hon var min farmor och min favoritsierska. Alltid positiv, alltid med ett leende och ett gott råd på läpparna. Klokare än en uggla. Jag är säker på att hon inte tog vägen över regnbågsbron, den dagen hon gick. Hon satte sig nog på en kvast och flög raka vägen upp till himlaporten, där många väntade på henne och hennes visdom. Jag minns hennes begravning med positiva energier och glädje. Hur många fina och även roliga historier ur hennes liv fick jag höra den dagen. Ibland känns det, som hon än idag är vid min sida med sina goda råd, sin visdom och sina förutsägelser. Jag försöker så gått det går att arbeta som hon.

Med ljus och kärlek från din sierska Laura