skogstroll
-
Magi för skönhet
Man sitter och tittar på ett nytaget foto och funderingarna börjar komma. Är det verkligen jag, fortfarande? Håret redan grått och ansikte som ett “russin” – ingen utom farmor fick grått hår sååå tidigt. Nämner jag rynkorna säger vänner “jamen, det är ju bara skrattrynkor”. Får höra att “alla” färgar håret och att jag ska va glad att det är tjockt och glänser. Ingen förståelse någonstans, hehe. Men även om jag är ett “skogstroll” behöver jag ju inte se ut som ett. Åldernojan gör sig påmind. Nu blir det magi för skönhet och hemliga ritualer. Även en “häxa” får vara fåfäng, så skratta inte. Först av allt tittar jag igenom…
-
Troll med silverhår
Satt där och “pysslade” med mina runor igår när en granne kom förbi, för att få en runläggning inför det kommande året. Håret nytvättat och just torrfönat – och grannen ropade..Oj, du ser precis ut som ett troll med silverhår. Det där med silverhår har jag vant mig vid sen jag slutade färga, men troll….hm. Funderar nu på ett lätt inslag av rosa/lila i håret och naturligtvis lite mer skönhetsmagi, hehe. Den magin utökas från och med idag! Även om jag bor i skogen, behöver jag ju inte se ut som ett skogstroll! Idag är det torsdag, turdagen, så jag sitter här med brinnande lila och indigo ljus framför min…
-
Det blev en runornas dag
Jag glömde mina tarotkort inför morgonpromenaden i gryningen kort efter tre. Jag försöker ju alltid göra en trekortsläggning, eller åtminstone dra ett dagens kort, på favoritplatsen vid skogstjärnen klockan 03.33, men som alltid hade jag en påse med runor i fickan. Man vet ju aldrig, hehe. Jag satt där på en gammal stubbe i mörkret, så det fick bli en dagens runa i snöregnet istället. Vädergudarna skämmer iallafall inte bort oss nu. Kände mig som en riktig natthäxa där i regn och mörker. Men svart magi blir det aldrig, bara vit, så jag tände ett vitt ljus framför mig innan jag hällde ut runorna ur sin lilla säck och drog…
-
Ovän med spegeln…..
Den där tråkiga tanten som spegeln visar varje morgon kan omöjligt vara jag. Mörkret döljer i alla fall ett par rynkor och jag känner mig rätt snygg – tills jag tänder ljuset. Har ju redan berättat, två nyårsaftnar i rad nu, att under det nya året blir det magi för skönheten. Men framåt mitten av februari brukar jag “slappna av” – säger att löpningen får vänta tills det är snöfritt. Har blivit riktigt bra på att hitta ursäkter för att inte göra det jag borde. För inte är det lätt att förvandla ett skogstroll till en änglalik skönhet. Får nog rikta in mig på något mittemellan. Löpningen blir nu iallafall…
-
Trollens trolska tid
Det är roligt att vara troll. Särskilt silvertroll förstås. Lite vis och ha varit med om mycket. Man blir också rätt “pysslig” av sig med tiden, när man håller på med magi, ritualer, spell osv. Man börjar vilja göra allt själv. Inte nog med att man tänder ljus, naturligtvis vill man stöpa själv, så det blir helt rätt med doft, material och färg. Jag använder mest bivax och naturliga växtfärger- Turbringare och talismaner är något jag brukar syssla med vid den här tiden på året. Sy små tygpåsar som ska bli turbringare och fylla dom med örter, pärlor, kristaller, torkade blommor och blad. Naturligtvis olika för olika ändamål. Alltid 3…
-
Tankar om troll och andra skogsväsen
När jag sitter vid skrivbordet har jag kanske 5 meter fram till skogsbrynet. Tittar på höga tallar, granar och björkar – en riktig “blandskog”. Det är tidig vår men här och där ligger fortfarande en hel del snö. Livet på marken med små gnagare och fåglar sätter igång fantasin. Jag tänker på älvor, skogsrår, huldror, vättar och andra små och stora varelser som kanske lever där i skogen i en parallell värld. Ibland verkar träden nästan ta människogestalt. Kanske tid att bli trädkramare. Just den här tiden slutet av mars och ända fram till Valborg är en magisk tid, som gjord för ritualer och manifestationer. Vackra eldar utomhus tillhör också…
-
Skogsväsen och magi
Ända sen barndomen med “tomtebobarnen” har jag intresserat mig för skogsväsen… Tänk om – visst vore det underbart. Jag tror visst att naturen är besjälad och drömmer mig gärna bort med skogens alla andar i vilken form det än vara må – det beror lite på mitt humör och just då är det verkligt för mig. På samma sätt som jag älskar att läsa “Sagan om ringen” och liknande böcker. En gammal filmfavorit är “Men in black” – om utomjordingar, båda delarna tillhör min “Feel Good” arsenal för att lyfta lite deppiga stunder. Där finns också gamla böcker om häxor och troll. Lika dras till lika, hehe. Kloka forskare säger…
-
Min sagoskog
När jag går på mina skogspromenader, känns det verkligen som att gå in i sagans värld. Skogen är gammal och trolsk och särskilt nu på hösten verkar den vara fylld med alla möjliga små gestalter. Det kommer än på att vi har ett fantastiskt svampår i år. Fortfarande står mycket svamp kvar att plocka eller bara att beundra. Jag tycker att flugsvampen är så vacker, dessutom får den ju stå kvar, hehe. Flugsvamp sägs ha använts av vikingarna för att framkalla raseriet när de gick bärsärkagång. Röd flugsvamp har också använts hos shamaner i Sibirien som drog för att kontakta andevärlden och det ryktas att även samiska shamaner använt flugsvamp…
-
Tallens magiska krafter…
Tallens krafter är starka. Den har enligt gammal folktro både läkande och magiska krafter, finns i hela Sverige och kan växa upp till 3o m höjd. Förr användes årsskotten som botemedel mot gikt, något som alternativmedicinen förespråkar än idag. Tallen har en förhöjd förmåga att ta upp näringsämnen och mineraler ur marken. Dessutom producerar den mycket kåda som sägs vara helande – den läker sår och självsprickor och är användbar på insektsbett, eksem och vårtor. När min son var liten och busig, använde jag det på skrubbsår med stor framgång. Kådan är ju bakteriedödande, bakteriehämmande och antiseptisk. Var bara att blanda den med lite bra olja. Hjälper till och med…
-
Skogens hemligheter
Har varit intresserad av alla sorters skogsväsen, sen jag som barn läste “Tomtebobarnen” av Elsa Beskow. Om den lilla tomtefamiljen som bodde under en tallrot. Min mor hade läst boken när hon var barn, så den gick i arv. Dessa, som det sägs, övernaturliga skogsandar som de små, gråklädda tomtarna i Beskows bok verkar vara goda varelser. På skogspromenaderna känns det ibland verkligen som om man inte vore ensam i skogen. När man lyssnar vid blåsigt väder eller vid lugnt för den delen, så känns det som om träden och växterna har mycket att berätta och som att det finns små varelser där i naturen. Själv älskar jag att sitta…
